Den berömda väggen
Stinker av förakt och av ekonomisk kris
Svett av stress och söndervittrande nerver
Väggen är av gråbitter ton
Suger ut de sista dropparna av ork
Likt en fästing tvekar den inte att förse sig

Jag har läst om otaliga som har gått in i den
Innan jag stod öga mot öga med väggen
Ansåg jag det vara totalt nonsens
Jag gick inte bokstavligt in i den
Utan stannade precis innan
Och i dimman av sömntabletter och öl
Kunde jag lukta på den och le åt den
Väggen log tillbaka

Bjöd in mina tomma ögon att gå in i dess vakuum
Min kropp stretade emot
Medan mitt psyke likgiltigt granskade färgen
Funderade på om gråbitter inte skar sig med blodet i mina vener
Mina ben vek sig under mig
Jag blev ett av samhällets offer
Till den berömda väggen