Den outsägliga sötman
i att kunna byta hamn...

Jag älskar detta...
tänker jag
i natten, i mörkret, i rädslan

i min lägenhet

i dvalan

i gränslandet mellan
sömn och vakenhet,
minnen från existenser
förnimmbara endast
i detta tillstånd,
springer jag
mil efter mil
omgiven av skogar,
starkare och starkare,
med en allt högre
och jämnare puls
av förvissning
och vildhet

Jag behöver bara röra
lite på mig, för att
det stora – men skygga
djuret – ska ta till flykten

Långsamt dör
de dunkande hovslagen
bort i marken
under mig

hjärtslagen

drar sig tillbaka

in

i

jordens urålder