Orfeus har börjat likna raggarna som driver runt hemorten.
Sådan som med så ivriga kliv klev framåt, framåt.
Så att de en dag kunde vända sig om och se allt de åstadkommit

…

Det finns en släktskap mellan de som drabbas av
intigheten.
För dem finns ingen Eurydike där som väntar,
hon röker under ett fönster i Paris
eller jobbar på kommun.
Lika som så är hon bortryckt.

Det kanske är en otjänst emot både Orfeus och Eurydike att jämföra dem med
dessa gestalter ur småstadsmytologier.
Tolkade aldrig att Orfeus förväntade sig att det skulle finnas mer där
bakom honom, annat än hon som han förlorat.
Det finns ett släktskap här med,
den mellan något förväntat och något upplevt berättigat.
Vi lär oss en läxa Orfeus aldrig lärde sig:
"Att förvänta oss det som vi anser oss berättigade
av börd eller genus."

…

Tror att det är därför vi fortfarande pratar om dig Orfeus.
Du lärde dig den aldrig och blev så bättre förberedd.
På de som väntade dig när du vände dig om.

...