... efter en vecka
då jag efter bästa förmåga
sökt vara en god människa
och enligt mitt eget omdöme
lyckats rätt väl
och samtidigt varit rätt snäll
när jag vårdat livets låga ...

... men där jag 
här och nu
likväl är ensam med mig själv ...

Men ändå inte
på något sätt och vis ...

Eller på alla sätt och vis ....

Ty du finns i mitt liv
och jag kan känna
din närvaro
i varje
litet skrymsle och vrå
inom hela mig ...

Och då blir
känslan av ensamhet
här och nu
inte samma känsla
som den var
innan jag fick känna
känslan av dig
nära tätt intill mig ...

Tänker på dig
kramar om
o pussar på dig
inom mig ...

... och känner
hur mycket 
och innerligt
jag älskar dig ...

Men får bekänna
att jag saknar
att få känna dig
så där alldeles nära
tätt, tätt intill mig ...