vill egentligen vara ensam,
men vet inte hur man gör

vi har tröttnat på att sova,
tröttnat på att vara trötta hur vi än gör
vi möter solen, varje helg och varje möjlighet
somnar för sent och vaknar inte i tid
men vad spelar det för roll
vi letar lyckan i tomma händer,
i tomma glas,
i tomma stolar
finner den i varandra ibland

och människor jag inte känner påpekar alltid
hur högt mitt skratt är, hur mycket det ekar
som om jag inte vet, som om jag aldrig hört det innan
de vet inte vad som finns därunder,
de ser inte vad som blänker i ögonen

när han håller om mig med bägge armarna känner jag mig levande
kanske är det allt jag får,
kanske är det allt det blir
kanske räcker det inatt,
kanske räcker det aldrig

jag har separationsångest
för vänner för skolan för livet i stort
det är snart sommar,
men jag längtar inte alls
det finns inget kvar sen

vi har varit så ledsna den här våren,
men jag minns inte när jag hade så roligt senast
vi har övertalat varandra, övertygat oss själva,
sagt att vi måste, vi bara måste
det finns inget annat
inget annat än att dansa på bord
dricka alkohol
skratta högt
röka cigaretter
kramas
det finns inget mer,
det är allt som blir
kanske räcker det inatt,
kanske räcker det aldrig

och jag
jag vet inte längre vad som blir av mig
vi kan bara vara här och dina armar om mig
det finns en trygghet i det sköra,
i det som inte går att definiera
i händer som värmer
händer över ryggar,
ryggar som aldrig klarat av det innan

kanske räcker det inatt,
kanske räcker det aldrig.