Jag tycker det är dags att vi uppdaterar våra inre regler kring att slänga skräp. Visst att det är bra att hellre slänga saker i en soptunna än på gatan men det kommer vår planet inte långt på. Visst att det är snyggt med rena gator men det är en konservativ och ytlig tanke. Vad ska vi med rena gator till när allt liv är utplånat?

Liberalismen tycker att det är upp till individen att källsortera om hen vill det. De socialistiska tycker att staten borde skapa tillräckligt bra förutsättningar med tillgänglig källsortering och utbildning för att hela befolkningen ska dra sitt strå till stacken.

Båda har rätt. Ett samhälle består av individer. Ett liv består av ögonblick.

Men hur kan det vara upp till individen att bestämma om planeten ska räddas? Hur ska individualism och egocentrism kunna öka vår samarbetsförmåga?

Som en känd Karl eller kvinna sa så behöver vi ett nytt samhälle där vi delar på arbete och njutning för att individerna ska bli hela och lyckliga individer men samtidigt behöver vi hela och lyckliga individer för att kunna skapa ett samhälle där vi delar på arbete och njutning.

För det är inte lönt att placera ut kärl och utbilda människor om inte människor är intresserade av att bevara planeten. Titta i tågstationernas fina källsorteringskärl (jag vet att jag är konstig som har detta som hobby). Det ligger alltid blandad skit bland pantburkarna och plastförpackningarna.

Jag tycker att vi i varje ögonblick bör tänka på skräp. Hur många förpackningar en vara har, om vi tagit med en tygpåse eller väska till matbutiken, om vi valt att köpa en take-away mugg eller ej och om vi i så fall är beredda att bära den antingen hem till vår egna källsorteringskärl eller till närmsta statligt finansierade kärl. Visst kan det kännas futtigt men det blir trots allt några konservburkar och filmjölksförpackningar under en livstid för att inte tala om alla du inspirerar och känslan av att göra något bra:

En konservburk som återvinns spar energi som räcker till 7 timmars tv-tittande, en återvunnen aluminiumburk spar energi som räcker till ett dygn vid datorn, du kan koka 38 koppar kaffe på din dagstidning, en påse matavfall kan bli biogas som räcker till 2,5 kilometers bilkörning, om vi skulle lämna alla kapsyler till återvinning, skulle Saab och Volvo kunna tillverka 2 200 nya bilkarosser varje år, det tar 450 år för en pet-flaska att förmultna, en cigarettfimp förorenar en kubikmeter vatten och i Sverige slängs årligen 1 miljard fimpar.

Samtidigt behöver vi tvingande lagar som gör att tobaksbolagen och butiker som säljer förpackningar tar ansvar för det skräp de är upphov till. Vi behöver statliga insatser i form av utbildning både kring vad nedskräpning och återvinning innebär men också vikten av att ta hand om varandra och planeten. Dagens egocentriska slit-och-släng-samhälle skapar inte invånare som är intresserade att hjälpa människor de inte känner, att ta hand om planeten eller sina egna efterkommande barn.