En visa har jag skrivit om livet och så.
Om blytunga dagar,
och lekfulla dito.

Långfredagens melankoli
gestaltas av toner i moll.

Sammanställningen, en blandning
av glädje och pina
komponeras utan att tappa takten.
Rytmiskt pendlande mellan polernas
känslor,
förmedlande budskapens djup.

Om jag ska ha en refräng
ska den låta så här:

Livet leker trots blytunga dagar,
lockar till rytm och lycka.
Känslor av smärta i kärlek och sorg
balanseras stilfullt av livets villkor.