tror jag drunkar snart

i allt damm o grus

på golvet eller i

elkontaktssaken

vid mina fötter

här där jag sitter

och skriver

ropar ut

eller åtminstone

försöker kolla

om det finns

fler än mig

på denna molniga

jord som måste

ha näring för att

producera något

som är ätbart

innan jag ramlat

av den hårda

pallen jag sitter på

vad är det som

är mest värt

att leva för

självklart är det

mänskliga möten

psykisk och fysisk

närhet och rörelse

på vilket sätt det än

presenterar sig