Jag kan inte flyga,
det gör inte så mycket,
jag kan,
simma,
springa ,
( och bara) gå.

Jag kan inte flyga,
det gör inte så mycket,

människan föddes utan vingar,
jag är inte ( så) omänsklig ( ändå).

(Jag kan inte flyga)

Jag brukar vara trött,
men fortsätta att gå ( ändå) .

Jag saknar vingar, har aldrig kunnat flyga,
har aldrig lyckats stanna, aldrig helt vindstilla.

Jag kan inte flyga,
men jag lever,
( och) min själ har aldrig innan flugit så splittrat lycklig,
som den gör när jag vilar i armarna på dig.