jag har varit tyst så länge
men nu låter jag orden flöda
utan begränsningar
alltid har jag drömt mig bort
från vad jag varit, vart jag har varit
men nu, vill jag leva som jag är
där jag är
när tilliten till mig själv
efterlängtat infann sig i mitt
liv
började jag blomstra
som gammelfarmor alltid påpekat
att, jag, ska sträva efter att göra
nu händer det
och jag släpper allt fritt, låter min
evolution ta den kraft den behöver
för att jag ska bli ett bättre jag
jag placerar all min tillit
i mitt mod, min balans
mitt sinne
i mig själv
det fina i livet har släppt mig fri
vad jag helst skulle vilja glömma från
mitt förflutna, spelar ej någon roll
i vem jag är, i nuet
med jord under naglarna & ruffsigt hår
ärrprydda kroppsdelar & tungt bagage
levandes med min själsfrände & sanna kärlek
i ett med moderjord & det som egentligen
är det enda som har betydelse här i livet
lever jag, efterlängtat, som den jag är
fröken ingenting är numera någonting,
jag är faktiskt & äntligen någon
- för mig själv
jag har kommit till den punkt i livet
där jag kan lägga allt kaos bakom mig
och inte längre behöver vara kaosinfekterad
jag har blomstrat