I ena hörnet av tomten låg skuggor kastade från lövkronorna. De låg slarvigt utslängda, huller om buller, utan vidare eftertanke. Hela tiden rörde de sig. Ljuset klipptes fram genom rörelserna som uppkom genom vindens viskande vinande. Ljuset slank då igenom lövrusket och stack som nålar i de svalkade, bedövade ögon som vakade därunder. Då och då höjde nån handen till skydd mot ljuset. Nån fäste den mot pannan och kisade bortanför det skugglagda hörnet av tomten. Som för att se vad som befann sig där. Bortom den mossbeklädda låga stenmuren. Ibland sa nån att det faktiskt gick att se nånting där ute, att det rymdes nåt mer där. Nån hade en gång sett en rörelse. En formlös skepnad, som av en varelse av ljus i ljuset. Konturlös, odefinierad.

Alla som nån gång hört det hela kunde inte låta bli att komma på besök, ta med en filt och slå sig ner i det skugglagda hörnet av tomten, smutta på lite hallonsaft, snacka lite skit för att vara social - samtidigt som de i nästa sekund kom av sig, kupade handen till en skärm som de sen höjde till huvudets övre del och spanade.