Alla de fina orden

börjar tappa sin kraft

framstår mer som en shimär

Allt är förgänglighet

resten tomma lockrop

för en flock bortsprungna får

Famnen ropar tomt

i ett gammalt övervintrat eko

som levde ett liv en gång

Men minnet är tappat

smärtan förmörkar allt

i en iver att vara till lags

Fast vem det egentligen gynnar

är raderat och försvunnet

likt total solförmörkelse

Det är då som döden

äntligen lyser av befrielse

från allt meningslöst lidande