hur mkt av kroppen som nu

är sänkt under vattenytan

det vet jag inte

näshålorna är fortfarande

öppna för intag av syre

men svagt kan jag ana

sirenernas skrik

eller om det är engelska

I surrender

PLEASE

men så plötsligt känner jag

på ena armen närmast ljuset

värmen av solens strålar

och jag ångrar mig

djupt för en så slapp

och hopplös önskan

i en kropp som lyst

av rödaste kampvilja

för det som är gott

det som vi kan

ge och ta emot i

största respekt

till allt som lever

och lyser av ljus

och kärlek