liv, växt, död, i samma vändning, andetag och färgskala
och för en stund har tågen slutat gå
irrar paraplyerna genom gångarna, suger det gröna all kraft
ur resan
i spektrat
väntar vi på översvämningen, västanvinden, blåheten
inte större än neoner gömda i mjölkvägen
oförmögna
och ändå hårt hållande
frö efter frö, tanke efter tanke, tråd efter tråd och regnbågens absurda löfte