Vi säger det finns en gud. Möjligheten är lika stor att det inte finns en.
Och om vi tänker att det finns en, vilken religion av alla tusen är den rätta?
Och om vi tänker att det inte finns en gud, va e du rädd för då? Att komma tillbaka dit du var innan du fanna, som du ändå inte minns hur det var, vad är det då värt att ha ångest för?
Vi tänker att det finns en gud vad är skillnaden till hur du lever ditt liv? Om gud finns och är god, och du ändå lever som en god människa skulle en god gud älska dig ändå. Du kan ej simpelt hata en omedveten, däremot kan du enkelt älska den oskuldsfulla.
Vi säger att det inte finns en gud, inget har skapats så som människan relaterar allt efter sina egna sinnen och förmågor, att för vi födds och dör så måste det finnas en början av universum- således ett slut på universum. För det är så sett ur människans referenssystem. Det är basic till en människas förnuft att det ligger till så. Men bara för en människa kan tänka sig att det är så, måste det vara så?