Neonljuset är ett väldigt vilddjur
och våra skor en ömmande bur
vi var på golvet sällsamt förlorade
men i stunden kungligt korade.

Känn aldrig någon bestående sorg
även om du sitter tyst i din borg
din frånvaro i droppar av vatten
i ett höstregn sent om natten.

En plats där vi alltid hör hemma
till min dikt och din ljuva stämma
på ett tak under sommarsolens glöd
använd mig där som ditt ryggstöd.

Alla vuxna barn tror på månen,
gör det mig till den siste fånen?
Jag som blott endast tror på dig
en känsla som aldrig lämnar mig.

Dina visor är som renaste guld
de lyfter bort livets gamla skuld
mina öron ber om mer, ack mer
av de toner du vackert återger.