Olivia äger
mycket och mer.
Hon har allt bakom sina ögon. Klumpigt utseende och sträv hud, som ett vilt djur.
Okuvligt äter hon sig igenom hjärtats kapillärer och klaffar.
Kommer ut på andra sidan röd, som en ruin.
Känner mig förvrängd varje gång jag ser, ber om hennes kropp.
Befinner mig aldrig så nära den blodfläckade räven och den fällda killingen, än när jag är med henne.
Och hon berättar om skuggorna av runorna hon säger att hon ser var gång hon stänger ögonen.
Hon säger att tecknen står för mig. För mitt hjärtskärande hjältemod.
Det som infinner sig när jag har henne.