inatt drömde jag om blodiga tjugosedlar

brända hål slitage

jag drömde om fest och oklara relationer

vaknade upp med självhat

 -

jag drömde att du gav mig en substans

vi kallade det vita guldet

det klibbade ihop sig och föll genom mina händer ner till golvet

lätt och lent, precis som puder

bakom stängda persienner rann blodet

från våra kroppar ner till jorden

- 

alla saker som hände då

molnen hängde alltid tätt över höje å

satt hukad på balkongen med flackande blick och bultande hjärta

efter nätternas eufori följde alltid dagarnas svärta

jag lovade att aldrig glömma känslan av dig

jag lovade att aldrig glömma känslan

av ruset