precis innan klockan ringde i morse
insåg jag hur mycket jag arbetar med minnet
av dig
när jag satt framför din grav
placerade gula sprutor
i hålen jag grävt
och sa

\"du var mitt allt
allt som gjorde ont
och jag har nog inte över för mitt resterande liv\"

så vaknade jag av att jag grät
mer än jag gjort på länge
verkligare

och hela dagen idag
har jag fasat telefonens signaler
för att meddela din död
och vad jag skulle känna då

det var så längesen du gnuggade mina öronsnibbar mellan fingrarna
och tömde ögonen över mitt skinn

som jag älskade
något så smutsigt
som det dödade mig
något så redan dött

du har dom där åren
dom är dina
men nu lever jag
igen