under skiftet hör jag kollegorna
"är det kallt ute?"
"nu är det kallt, så kallt."
"men är det inte lite naivt att förvänta sig att det ska vara varmt i december?"
"det var ju milt i går."

ja, så är det.
när kylan blir märgdjup, klänger vi oss kvar vid den kvardröjande känslan.
den som är gjord av, någonting.
vadsom.

vi vill att handen ska hela, hetta mot kylan både i bröstet och inåt, till avståndet där.
inte bara lämna ett femfingrat hål
när handsken åter åker på.