det är när kråkan lovar in i kvällsljuset

som faller och faller

ner i näckrostjärnen

jag för första gången

ser henne på riktigt

den granitgrå fjäderdräkten med nattens alla färger

glider långsamt in över mitt öga

vingslag efter vingslag

övergår i

flämtande andetag

fortplantar sig efter min ryggrad

och bygger sitt bo i mig