Det var nog strax efter att den
första smärtan hade lagt sig
som hon förstod innebörden i
de skrivna orden.

Natten hade viskat hennes namn
längre än hon kunde minnas.

Var det inte mer än en tårpil och dess
långa grenar som trängde sig
längre och längre in i hennes kropp?

Ett sting av självömkan drog fram
genom hennes svala sovrum och
landade mjuk på sängen bredvid henne.

Aska från det uppbrända brevet
pryder hennes fingertoppar och
när hon åter öppnar sina ögon...