Vi står kvar i tysta rum
som du lämnade åt oss.
Du ler varmt från ert svartvita
bröllopsfoto men lika gråskalig
känns vår nya vardag.

Det är märkbart ensligt där du
tidigare rörde dig snabbt och glatt.

Nu ekar det tomt mellan de
fina inredningsdetaljer som du
införskaffade och med van hand
placerade på rätt ställen i huset.

Vi står kvar i våra tysta rum och
kämpar med all kraft för att på nytt
försöka hitta en glädje.

Det är svårt men måste gå.