Guld är bara guld. Alldeles utan helhet. Och det suckande fikonet är bara ett fikon. Jag grunnar över detta medan jag dammar av piedestaler och stolar och betraktar ägget som ligger slängt i hörnet. Orden hänger lite ofokuserade här, på sned mellan dammkornen. Inte på väg över linjer bara underligt skruvade och jag, är förvandlad till en okänd i ett okänt land, där kartan ligger i hjärteroten och nyorden ännu inte funnit sin väg. 

Med detta skrivet, går jag ut i min trädgård. Går från träd till träd mellan spunna trådar. Ja, jag låter fötterna finna sin jord och ögat en frihet bortom cirkeln.