Joyce är glad idag. Hon visslar när hon plockar fram det finaste porslinet hon och Stefan äger. Stefan är mannen i Joyces liv. Dom är gifta och idag firar dom treårig bröllopsdag. /Snart är han hemma. Alldeles strax./

Joyce lägger besticken tillrätta och gnolar för sig själv när hon placerar vinglasen på sin givna plats bakom tallrikarna. Vinet står redan på bordet. Det kostade nästan etthundrafemtio kronor på systembolaget men det är ju trots allt bara bröllopsdag en gång om året. Stefan tycker likadant. Det vet Joyce, för Stefan är hennes själsvän. Dom tänker alltid likadant.

Snart är han hemma. Alldeles strax / vandrar han i genom den där dörren som han brukar. Joyce betraktar vinkaraffen som står på bordet. Den är i lera, från Rhodos och Joyce minns hur hon köpte den i en liten basar på bröllopsresan. Joyce skrattar för sig själv när hon tänker på hur Stefan försökte pruta på halvdålig skolengelska. Så tokig han är ibland.

Nu rycker det i ett dörrhandtag och Joyce hinner tänka att nu är han här. Men istället öppnas en dörr några lägenheter bort. Hon går in i köket och hämtar den marinerade kotlettraden och sätter den på bordet. Den påminner henne av någon anledning om motorcyklar som kraschar hårt.
- Det är lustigt som man kan associera ibland, tänker Joyce och sätter sig till rätta vid bordet. Nu kommer han snart. Alldeles strax.

En tår rinner plötsligt ner för Joyces kind när hon Än En gång Tvingas Inse Att

Stefan


Fortfarande


Är


Död (rummet verkar krympa)