Vem är du att döma "hunden efter håret", och komma här och döma ut mig?

Mitt hem är min borg, och den utstrålar äkthet och mycket kärlek. Mellan väggarna i rummen som du passerar, känner du hemtrevnaden smeka din hand. Luften du andas bär på molekyler av känslor, upplevelser och mänsklig värme. En inbjudan av ärlighet, naturlighet och mänskligt levande liv som är osynligt utrullad för dig. Här finns inga fördomar och förutfattade meningar som placerar människor i fack. I min borg är alla välkomna. Mitt hem bär på en livsresa och en historia med många minnen, så väl bra som sämre.

Jag har tak över huvudet och en säng att sova i. När jag (och även du) vill sitta ner komfortabelt, finns här både stolar och en soffa att luta sin rygg emot. Jag har tillgång till en toalett och en dusch, och ett kök med en kran som har varmt och kallt vatten. Det är inte alltid som jag har något tilltugg att bjuda på till kaffet, men jag är givmild med det lilla som jag har. Är du hungrig, lagar jag till en rätt av det som finns att tillgå i kyl och frys.

Mitt hem har medmänsklighet och värme, som alltid finns för en gäst. Är du pratsugen eller i behov av socialt sällskap, är min dörr alltid öppen. Det är bara att komma och knacka på, det krävs ingen inbjudan. Se mig som jag är i morgonrock och nyvaken med rufsigt hår och utan smink, eller påklädd i min naturliga vardag. Jag är inte den som gör mig till. På min dörr står alltid välkommen, och jag accpeterar dig som du är. 

Vem är du att slänga dömande blickar mot mig och mitt hem, och placera in mig i ett mänskligt minimerande fack?