man kan inte springa fort över stjärnnupet gräs. man måste gå försiktigt. grunna över havet som sväljer sin eld och luften som äter sin kappa. medans man tänker på hur bilderna gör sitt intrång och hur det att förstå, är drivved i floden. 

jag skakar ett lexikon. förundrad över dess samstämmighet med bryggans knirkande. här doftar hav, varmt trä och nyfödd själ. min hud är nära och långt borta.

och när jag öppnar min hand. är den full av sagor.