Den långsamma sommaren
kommer med intryck och minnen.
De som blandas ut med historierna,
om det som aldrig har hänt.
Detta gör dem besläktade med tankarna om barndomens
somrar, överflödande med minnen av sommarlovets sken.
Blir en motsats till nu, som mest känns regnlikt.
Samtidigt rör inget av detta nödvändigtvis vid något som
kan anses vara sant.
Det finns ett minne som bor kvar och växer sig tjockt
på lögnerna som berättas över glasen,
i banvagnen mellan staden och bortom.
Mellan töcknet och täcket i hemliga stunder.
En kan, ibland
inte annat än ljuga tills vissa lögner blir sanna.