Tiden går men i livets dödsal finns bara tomhet.
När dödens käftar slukat den sista sucken.
Lämnad kvar här i framtiden som man inget vet.
Kärleken som levde i lyckans tecken.
Man tror att livet är slut för mig som står där kvar.
En oskyddad varelse naken och sårbar.
En del säger att tiden är ens bäste vän.
Sant tiden hjälper ens tankar i svart att bli ljusare.
Dagen när ljuset skönjas och kroppen åter ger hän.
Man vågar öppna sig stå naken i känslan av kärlek igen.
Våga se livet igen är mitt råd till dig min vän.
Finna kärlek åter i livet den finns ge o ta igen.
Tiden den går vare sig du vill eller inte.
Så hoppa på tåget innan den lämnar din station.
Så skönt att finnas få älska återigen...