Minnet är detta:

ett hjärta som försöker klättra
upp ur kroppen och titta på orden
upplysta radar de upp sig

som hår reser sig, reser sig alfabetet
i kroppen och stakar sig.
sex små ord
en tonart i livet förändras
när det första bestämda brännmärkets
färgmixtur blandas till innanför huden.

det handlar om hur kärleken rusar in i kroppen
med en berörings hastighet.

kan ännu idag minnas hur det kändes att
stå framför de där trappstegen
medveten om dig där uppe.
strykande runt lektionssalarnas skuggor
eller med ryggen mot en gulbrun betongvägg
din fluffiga jumper lämnade alltid tusen spår.

korridorerna fick bli vårt Stonehenges
hemliga pelare, som griper mot ett idag obegripligt tak
av minnen fadda likt avlägsna fundament,
halvt ihågkomna som bleknande dagböckers sidor.

att resa sig och pressa huvudet ner nostalgin,
i själens elektriska radioskugga
där en taktil känsla av kön fortfarande vibrerar
blöder, upprepande samma rörelser andetag
bytte under genombrott bär vi med oss hela livet

kan hända minns vi båda ännu hur
vuxenlivets innertak föll i skärvor över oss,
upplysta av en läslampas orangesglödgade ljus.

Detta är minnet.