Ett tydligt minne från tidernas gyllene morgon
en solhet vägg av mörkröda mäktiga stockar
en ko av en kotte med fyra stickor som ben
och farmor bjuder på bullar med iskall Loranga

i det solheta diset hörs väldiga plask ifrån bryggan
det är säkert min farfar Olof Ekman som badar
farfar är kort och tjock och rund som en ost
han är stark och spänstig och vig i sin blåvita baddräkt
fast han är så tung är han ändå en känd gymnast

på en sliten trävägg på dasset sitter en teckning
en bilkö från Stockholm ringlar sig fram mot Leksand
här kallar man ofta stockholmare för A-skjul
dom kommer på midsommarafton och skriker och slåss

Ibland är det väldiga skurar och åskan dånar
vi sitter i stugan och lyssnar på mullret från Guden
när åskan kommer så vandrar den runt över bergen
och farmor säger "nu är den i Idkerberget"
jag vet inte riktigt varför hon säger så

och kvällarna kom med en oerhörd tystnad och stillhet
man kunde höra ett enda årtag tvärs över sjön
och mina allra sällaste minnen är ljud utav vatten
sjövatten droppar från näten och plasket av åror
och farfar som mumlar och vittjar näten på sik