jag är inte längre människa
mitt psyke är förstört
jag tänker hugga en slö morakniv
rakt in i min bröstkorg

men morgonen är så vacker
höghusen i Flogsta
blänker utav solljus
det är alldeles tyst
och det enda som hörs
är det ensamma suset
av däcken på en bil

morgonen är så fridfull
och mitt vansinne bryter fram
jag har spelat bort nitton tusen
det enda som stoppar min galenskap
är att jag är bedövad av tabletter

därför är morgonen så tyst
och luften är så frisk
och det luktar daggigt gräs
och det första solljuset lyser

jag hade ingen aning om
att helvetet var så tyst
och vackert och fullt av ljus

och det enda som återstår mig nu
är att alltid vara bedövad