Det fanns ingen tid att förlora
utan det var dags att skrida till handling
Och eftersom jag är en handlingarnas man
gick jag genast till aktion
Jag intalade mig själv, att det finns ingen religion
för jag visste om att det här uppdraget
kunde bli till min slutstation

Jag smög mig fram, djupt in i fiendeland
tills jag stötte på en vakt
Ja, jag skar halsen av honom
eftersom han bara stod där i vägen i all sin prakt

Plötsligt brakade helvetet lös
Det var någon som hade sett mig och slagit larm
Så då stod det klart för mig, att om jag skulle ha
en chans att komma undan nu, så var jag tvungen
att kasta in en handgranat
Vilket jag gjorde med min långa arm
för att i nästa sekund ta skydd, då jag dök ner
i en lerpöl

Efter ett par minuter höll min lungor på att sprängas
då jag var tvungen att ta mig upp för att få luft
trots att jag visste att det skulle bli tufft
För jag visste ju inte om jag hade lyckats
med mitt bevåg eller inte
För om jag hade misslyckats förstod jag att det var
min tur nu att förgås

När jag reste mig upp ifrån lerpölen fick jag både se
och känna lukt och smak av ett fruktansvärt blodbad
Det var rödmålat överallt
Och där stod jag ensam kvar, helt iskall
då jag frågade mig själv
Var det verkligen jag som hade ställt till med
allt det här
Jag undrade om det inte fanns någonting kvar längre
som jag höll det minsta kärt
Men som vi alla vet så gjorde jag ju bara mitt jobb
Det gällde ju dem eller mig
Och som ni kan se, så mår jag ju helt okej

Alla vet vi om att krig är både grymt och hänsynslöst
Men om mycket vill ha mer så utrustar man en hel arme
innan man går till attack
Allt för att få lite mera makt...

Soldatliv!

Ken Cassel
27/9-2018