femte delen

Går ut ur min bostad, promenerar fint till hållplatsen, gläds åt att vara fin, åker spårvagn. Lugn.

En extasypåverkad skolklass i tioårsåldrarna på väg från Skåne till ett nöjesfält leker redan bergodalbana i vagnen, de vrålar och ramlar runt. De tjoar på lantlig dialekt. Fröknarna tar kort. Jag kommer med i bakgrunden på flera.
Alla byter vagn. Stor tumult . Jag har fått stresssyndrom. Stirrar ut genom bakfönstren med vild blick.

Går av vagnen. Hållplatsen borta. Följer vimplar för att hitta rätt. Går för att köpa en banan och en snickers. Visakortet försvunnet ur plånboken. Kassören tycker det var tråkigt, tar mina bananer tillbaka.

Lämnar butiken, blodsockret ute i skosnörena, jagar mot närmaste bankkontor för att spärra kortet som troligtvis sitter fast i bankomattuttag, eller i händerna på bedragare.

Står framför en glasdörr fulltejpad med lappar. Banklokalen är under renovering, kontoret nedlagt, hänvisad plats ligger en mil bort.

En störtskur bryter ut från den nyss klarblå skyn. Efter mindre än en minut är jag genomblöt. Frisyren som tagit 2 timmar att fixa ligger platt på mina axlar.
Jag tar samma väg hem som jag kom, dricker tonfiskbrygd rakt ur burken och insomnar förhoppningsvis för gott.

Vi hoppas på det bästa som pappa sa.