Finns det någon vilsam tystnad
för larmande tankar
Skrikande celler
Finns där någon omslutande stillhet
för krampande konvulsioner
Finns överhuvudtaget finns
i denna förtärande vanmakt
där andningen på väg mot bristningsgränsen bor

Låt oss bädda en lega
av omhuldad omsorg
Med förståelsens mjuka lakan
och tillräcklighetens kudde
stoppad av ljusaste förhoppning
för dig älskade barn av livet

Kan du då

vila

Ge handlingarna mildhet
att sakta stryka sargat huvuds hår
Ge styrka att omfamna skälvande händers ryggar
Uppenbara hjärtats innersta saga
hos en moders och faders eviga kärlek
till barnet