att beskåda natten & betrakta
hur rymden blir en svart, oändlig ocean

att stå där & upptäcka hur den bara fortsätter
& att sen se stjärnorna slå ut & glimma till
som gnistor i de rullande, mörka vågorna


*


att skickas rakt ut

att befinna sig
i en kista av glas
i ett genomskinligt gnistrande prisma,
ett osynligt hölje, som spricker & brinner upp

att lämna atmosfären

att vakna upp efter nedsläckningen
explosionen

att upptäcka att väggarna äntligen är borta
att väggarna, rummet, atmosfären, alla jävla ramar saknas

att sväva fritt i rymden

att ligga raklång
på rygg
att bara vara
tyngdlös, att bara vara utan
tyngd


*


att se det ljudlösa mörkret runt omkring
lysas upp av det avlägsna
ljus som kastas från brinnande eldklot
& sen reflekteras mot planeter
& lösa stenbumlingar som brytit sig loss från planeterna


*


att aldrig ha varit
längre bort ifrån

att ändå känna sig hemma, tillfreds
att inte längta hem, att längta
något annat


*


att konstatera att allt som nånsin betytt nåt
nu ryms bakom en lillfingernagel

att veta att allt som väntar
är nåt nytt, på riktigt

att veta att det väntar ett annat, ännu outforskat & troligtvis oavslutat mörker
framför

att se det oändliga
& inte fatta det, men ändå


*


att längta & frukta
på samma gång

att vara på väg
verkligen
på väg


*


att inse
att språket är överlödigt
att orden inte hjälper / hörs här
att poesin är här


*


att inte skrika
& istället vinka
utan att egentligen behöva göra det, men att göra det ändå bara för att det känns bra

att vinka flyktigt mot den del av universum, det hörn av planeten
man inte längre kallar sitt


*


att avsluta & påbörja


*


på andra sidan:

att sitta vid monitorn

att invänta bild, ljud, rörelse
att vänja sig vid tystnaden