Jag blickar ut över havet,
från en höjd därvid,
och ser mot himlen måsar,
som glider hit och dit.

Och bortom, på himlavalvet,
vid horisontens rand,
reser stormmoln upp sig,
vill ha mig bort från strand.

Men jag träder an på skeppet,
reser mina segel,
min styrman styrar skeppet,
då vinden tar mitt segel.

Och bort från världen seglar vi,
mot världens yttre rand,
för att aldrig se tillbaka,
att finna egen strand.

Så, där fram i skeppet,
står jag upp och ser,
Det fria land långt där borta,
där är nu min mö.

Jag skall träda iland där,
kyssa hennes mun,
Hålla henne nära;
\"Allt skall bli som förr