Bortom ekon av falnade skratt.
i centrum av universums glöd
Brinner minnen likt tusen stjärnors glans
om ett liv som var.

Där i en glänta bortom solen
i en skog av det grönaste slag.
Ligger jag mjukt i gräsets gröna bädd
redo att möta evigheten.

Färgglada blommors doft
leker i min näsa.
Fåglars ljuva stämma
smeker mina öron.

Mina läppar stumma av beundran
av livets vackra leende.
När jag ber om förståelse
för mitt sista farväl.