1. Av tillgivenhet tag emot vår tillbedjan
natthimlen är täckt av din silverslöja,
du faller ned genom atmosfären,
genom ozon och mjuka moln.

2. Vi lämnar det minne som en gång var,
och föds på nytt ur rymdens mörker,
att älska från avlägsen breddgrad,
äro likt att fånga en fallande stjärna.

3. Månstaden var ditt ljuva hem
bortom himlavalvet vilar din tanke
men sömnlös vrider du din kropp,
som plågad av pulsens blodomlopp.

4. Min kropp är av låga, mitt sinne av eld,
mitt hjärta av kosmos knastrande glöd,
min själ av ljus, mitt kött av värme,
mitt blod blöder av brinnande sort.

5. Din kropp är av snö, ditt sinne av silver,
ditt hjärta av stjärnhimlens mångfald,
din själ av ambrosia, ditt kött av gudasort,
ditt blod äro de bedjandes bön.

6. Av tillgivenhet tag emot vår tillbedjan
på håll dansar skuggor fram i natten,
de håller dig vaken och vrider dig om,
så fly in i drömmen, tag min hand, ja kom.

7. Förrådd av stillheten att stanna i tid
låt så tiden beskåda och beundra,
att du förbli lika vacker nu som förut,
att du är den dröm som aldrig kan ta slut.