Pianot ruvar på ospelade strängar
och vänder ryggen mot fönstret
med ett hånfullt grin i klaviaturen.

Sedan senaste mazurkan,
bayerskt taktfast
som en våldtäkt spelad
av en blond german,
har luften stelnat
i Zelazowa Wola.

Ledan spred sig och stannade i parken,
en impregnering
som nådde ända bort till pilarna vid ån,
vars läderbruna vatten,
segt och slemmigt,
underkuvat, hatiskt
masar sig förbi,
likt ackorden i en polonaise i moll.

Samma ångestfyllda tystnad
när kanonerna tystnade i Praga.