Långsamt lindas melodin runt pelarna.
Adagio:
en erotisk uppkäftighet
mot dygd och vedertagen sanning,
i smutsiga kläden
laddade med förbjudna drömmar.

Den döve orgeltramparen från Verona
blickar slugt mot nunnans rygg,
hon som böjer sig i bön
i en demonisk parning,
medan fallande tersintervall i kodan
spelas på skrovliga tangenter
och tristessen åter kommer fram ur tystnaden.