Ställer mig upp...
Och ser djupet...
Kan inte längre känna känslan...
När jag var glad..
Kommer inte ihåg den hur jag än försöker...

Ska jag hoppa....?
Men då skriver jag aldrig mer...
Kommer aldrig få någon annan att le igen...

Tar ett djupt andetag och känner vinden mot mitt målade ansikte...
Allt är bara en dröm tänker jag...
Men jag vaknar aldrig ur drömmen...
Jag står kvar vid avgrunden...

Så lätt som det är...
Bara att släppa taget...
Så kommer jag aldrig mer behöva känna känslan...
Känslan av att bli slagen hårt i ansiktet...
Men inte heller känslan av att vara glad...

Det tar inte lång tid tills jag hoppar...
Men vad nu??
Jag håller i en gren...
Ställer fötterna på någonting vasst...
Ett golv av rakblad...

Jag hoppade från avgrunden...Och kom tillbaka till den...¨
Det var inte så lätt som du sa det var...
Du ljög...
Jag känner slaget mot ansiktet...Igen...
Var det slaget från dig?
Hallå svara mig?...

Den drömmen var ingen dröm...
Den drömmen var san...
Jag kom bara längre ner i en annan Avgrund...
Den avgrunden skrämmer mig mer...
Jämnfört med denna var den andra vacker...

Men jag orkar inte klättra upp igen...

Jag är fast här tills jag hoppar längre ner...