Nattens maror rider mitt sinne
Om natten
Blir så öm,
I själen
När sömlösheten
Biter sig fast,
I hjärnan
gör den mig dummare än tåget som aldrig når rätt perrong
Urdum.

Kallsvetten väcker mig,
Känner mig urlakad
på samtliga kreativadrag
Som normalt har fritt utlopp
Olösta klurigheter får mig att missa
John Blund,
Han börjar nog tröttna på mig
Som låter som en raspig, jackad LP-skiva
Tjatig, å gnatig

Ger upp, å ger mig ut på en kvällspromenad