Redan medlem?
Logga in
Inspirerad av Max Poise' "det kommer aldrig segra".
Vandring
jag har vandrat i mörkret ett mörker som slukade hela mig ljuset fanns inte längre
ångesten kramade min kropp livsgnistan tappat sin glöd hittade ingen väg ut
länge jag gick utan hopp månader förflöt
sakta, sakta skymtade jag ljus tills jag kunde se klart igen men rädslan hade slagit rot ville inte lämna mig
kurade ihop mig i tryggheten vågade mig inte ut i verkligheten skrämd inför andra människor
år förflöt innan det släppte en dag kände jag nånting hänt som en sten fallit från mitt bröst
en lättnad och glädje som inte funnits där förut så länge begravt i mitt inre
sorgen över det jag mist men glädje över att leva fullt allt det fina jag trots allt hade allt som jag kunde önska mig
Prosa
av
Öknens Ros
Läst 234 gånger och applåderad av 9 personer Publicerad 2020-09-04 09:26
|
Nästa text
Föregående Öknens Ros
Senast publicerade
Levnadsråd Nakenchock Tillbakablick Våldtäkt Midsommarafton Att aldrig duga Skolminnen Positivt tänkande Se alla |