Redan medlem?
Logga in
livet är så förbannat orättvist. (060714)
rädsla (i helvete att jag lämnar er!)"Var inte rädd" viskade hon med tårar glittrande mot kinden och hon tog din hand och kramade den försiktigt så där som man gör då alla ord plötsligt, plötsligt tagit slut. Det var sommar och Mälarens vatten glittrade som tusen lekande solkatter, de svävade fram över ytan och träffade våra kroppar hårt, hårt så som ett slagträ träffar hårt sitt mål i skymningen.
Djupt inom henne växer som ett elakt skämt en sol av celler som ska bränna sönder allt som är och allt som kanske en gång skulle vara.
Din hand i hennes och ett moln av regn, ett regn som svärtar livet med sitt allvar.
"Var inte rädd" för trots att ord som viskas mellan älskande kan suddas ut som regn som dunstar är er kärlek större än ett "elakt skämt" som växer som en sol djupt djupt där under huden.
Fri vers
av
Henrik Nilsson
Läst 1153 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2006-07-14 20:30
|
Nästa text
Föregående Henrik Nilsson |