Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det du sa.

-Jag kan inte älska dig längre
sa du och tittade dig besviket om
över axeln.

Som för att hitta någon bättre.

Jag minns att jag bar röda vantar
den dagen och
att stövlarna satt på fel fot.

Märkligt ändå
kan tyckas
så här i efterhand,

att jag inte minns
hur du var klädd,
mamma.







Fri vers av Maria Natasja
Läst 275 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2020-11-16 23:16



Bookmark and Share

  Elaine.S VIP
Tycker om när ord tar mig ut på en resa som inte slutar så förutsägbart men hade de här orden inte haft ordet mamma på slutet så hade den ändå varit intressant. Som relationsberättelse, där de röda vantarna och stövlarna på fel fot blir som ankare.

”Jag minns att jag bar röda vantar
den dagen och
att stövlarna satt på fel fot.”
Här kom jag ju på mig med att undra vad det är som gör att en vuxen människa inte vet att stövlarna sitter på fel fot men svaret finns såklart i slutet som gör att hela texten blir så brutal.
2020-11-17

  thyra
Härligt att läsa dina rader igen!
2020-11-17

  Horace
när jag läste dikten
såg jag dig sittande
på golvet förtvivlad,
men det står inte så

du stod nog upp och
dina fötter ville gå
åt var sitt håll men
du var kvar där
ett tag och du
såg hur hon var
klädd, för att en
dag komma ihåg
det, och gå därifrån

bokmärke!


2020-11-17

  Hon kallar sig poet VIP
p.s. kul att se att du är tillbaka...och att du är ju ....i ditt esse....
2020-11-16

  Hon kallar sig poet VIP
ååååh slutet....som en känslomässigt knytnäve i magen. Rent stilistiskt...(bortsett från känsloplanen nu) så är det ett bra överraskningsmoment i dikten. Men oooh så detta känns... smärtsamt men... känslorna är där.
2020-11-16
  > Nästa text
< Föregående

Maria Natasja
Maria Natasja