Det var då som vi sågs som jag förstod
att jag aldrig skulle kunna känna samma energi
flöda genom nån annan.

När vi satte händerna mot varandras
uppstod en gnista
större än livet självt
och jag fick svårt att andas.

Det var då jag lekte med ditt hår
jag förstod att jag alltid skulle minnas dess struktur
mot mina händer.

Du var ju en annan än jag.
Uppfostrad i ett fjärran land.
Men ändå kände jag att
det var hos mig du alltid varit.

Det fanns inga gränser
mellan ditt och mitt,
vi tillhörde samma flöde.

Inga kulturer utan en och samma,
det språk våra kroppar talade.

Men morgonen kom obarmhärtigt
och med den verkligheten skyndande.
Jag fick glömma allt som hette kärlek,
trots att jag drömt om vårt möte.