Du går omkring och sprider sorgsen sand
på de drömmar som fallit över den reling
vi för länge sedan sparkade sönder
då vi älskade på havet.

och hamnade i horisonten
för att båten drivit utan sans och vett
på vågor vi inte visste fanns.

Jag har sparat en hårlock från den hettan.

Du sa att du aldrig varit mer vilsen,
aldrig drivit längre bort
eller varit närmare hem
tidigare.

Egentligen är det hemskt att vara vilse,
men med dig var inget något att oroa sig för.
Inte ens det att vi drivit för långt ut
och tappat årorna på vägen.

Eller att saltvattnet gjort våra kroppar
blöta och kalla.
Och nog ingen skulle leta
efter oss förrän dan efter.

Men nu när du är borta finns all oro i världen
bara över att börja en ny dag
utan dina läppar mot min kind.