Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En liten text om vad man söker, och tror att man behöver. Livet har sina stråk, några går man , några går man förbi. ett av alla stråk handlar dessa rader om.


Han

Så där charmigt förbryllad
över livet i stort
Så var han
Slängde sig nonchigt med ett eget språk
tills det jublade i bröstet
och jag blev tokig av lycka

Han sjöng lika högt som jag.
dansade lika ogenerat
hade samma älsklingslåt
Han blev inte ens besvärad
när jag pratade forcerat, oavbrutet
Han bara satt på bänken vid ån
en cigarett, håret i tofs
pratade om nästa projekt
Ny tatuering, vi bokar tid ihop.

Han skrattade på helt fel ställen
men aldrig åt mig
Han kunde aldrig stå emot
när jag ringde om natten
tog en taxi hit
Han satt på en filt i mitt kök
picknick i fyra timmar
kl 07:03 och ingen sömn
stanna, det är långt till kväll
här finns ännu en doft av rödvin

Han förstod hur viktigt det är
att stanna upp, ta sig tid
göra löven till små bollar
slänga upp dem i luften
låta allting falla

Han vaktade min oro
som om den vore hans
Läste dikter av Märta Tikkanen
älskade mig troget och hejdlöst

Då blev jag jävligt vacker i min självständighet ,
och han fick plats i min ensamhet

Om vi hade mötts vi två.







Fri vers av Linda Olsson örn
Läst 91 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2021-10-30 16:56



Bookmark and Share


  agh.nilsson VIP
Drömskt och vackert
2021-11-02

  Larz Gustafsson VIP
För mig var det Pia Stråk.
Jo. Hon hette faktiskt så.
Men det blev aldrig vi två.
Året var väl 1978 eller så.
2021-10-30
  > Nästa text
< Föregående

Linda Olsson örn
Linda Olsson örn