Jorden väger havet, horisonten rymden - däremellan ett streck - drömmen pyser i ljusets hastighet. Fastnar - skapar människan. Skapar gud. Och slocknar. Men - ljuset sjuder i evighetens salar. Ringlandes ner i tunnlar av gröna rymder suddiga mot uppvaknandet - tårar i ögonen väcker världen till en sovande hägring. Berusad skrämd av sig själv. En antänd harkrank med skisser under armen - stormar av ord utan betydelse.
Fri vers
av
Knark
Läst 130 gånger
och
applåderad av 3 personer
Publicerad 2021-12-04 03:31